Om det finns någon vits med löpband

Jag har tidigare skrivit om en roddmaskin för hemmet vilken ju ger bra träning för framför allt nacke och axlar. Men kanske är det dags för benen att röra lite på sig också? Det är där ett löpband kan komma in i bilden. Visst kan ett löpband te sig lite onödigt när man bara kan ta på sig löparskorna och ge sig ut i motionsspåret, men vissa kan ha det svårt att hitta en bra runda att springa på och vårt svenska klimat gör sitt bästa för att döda oss löpare och joggare med hagelskurar och blankis. Men behöver man ett löpband hemma eller räcker det med ett på sitt lokala gym? Det handlar som så många gånger förr om bekvämlighet och tid. Eller så finns det ju människor med gymskräck. Kanske vill man inte visa upp sin öl- och chipsbyggda kropp för spännisarna nere på gymmet?

Själv har jag hört till den föregående kategorin, människor med gymskräck. I mitt tycke bestod mitt lokala gym av sminkade fitnesstjejer och spänniga män framför speglar som kritiskt granskade de andra på gymmet. Till slut bestämde jag mig för att min hälsa var viktigare än mina paranoida tendenser och tog mina första stapplande steg på gymmets löpband, med en fladdrig mage hoppandes.

Ibland måste man övervinna sin skräck för att komma framåt. För att bygga upp sin självbild. Väljer man att kasta sig ut i det okända kan man vinna så mycket mer än det man har att förlora.

Just ja, detta inlägg skulle ju handla om löpband och inte personlig utveckling. Så det kan gå.